Väddö den 1 juli 2002

JIPPIE!

Nu har det löst sig! Ett av de ställen som vi faktiskt drömt om har blivit vårt. Köpekontrakt är skrivet och om inget oförutsett inträffar så ståtar vi som ägare till Hammarby 2:9 den första september 2002. Stället ligger så till att vi, om allt klaffar, även kan driva blomsteraffären där och därmed ha öppet året runt. Och så blev det! Nu ändrar jag inte mer på den här sidan heller.

2002–2010 

När vi väl hade fått klart med vår drömtomt – ett perfekt hus, om än ett renoveringsobjekt, med stor areal och perfekt placering – så var det bara att köra. Det jag berättar nu skriver jag i januari 2013 så jag försöker minnas våra projekt så gott det går.

Hösten 2002 hade vi fortfarande vår blomsterbutik – som vi drev parallellt under det år vi flyttade. Den var belägen i nuvarande Väddö kanalcafé, där vi också under en tid bodde på övervåningen. Samtidigt flyttade vi en hel handelsträdgård – växthus, bodar, träd och buskar och andra växter, både planterade och i krukor – tre kilometer söderut. Vi hade hjälp av Stefan Olsson i Edeby, som hade både lastbilar med kran, grävskopa och schaktmaskiner. Många turer blev det. Bågväxthuset, som numera är rivet, plockades ner, fick ny plast och sattes upp ungefär där det nya växthuset och butikslokalen nu ligger. Vi planerade och grävde för vår visningsträdgård, samtidigt som vi förberedde för alla gångar och planteringar. Vi tänkte att vi skulle klara oss med bara bågväxthuset det första året, 2003, men blev inspirerade av Danne och Bitte på Senneby trädgård som byggde ett riktigt växthus denna vinter. Världens snabbaste planering, som vanligt, innebar att ett nytt Forkestahus, vårt odlingshus, stod klart till påsken 2003. I stort sett samtidigt som vi skruvade i de sista skruvarna på huset släppte vintern taget och det blev full fart. Flytten var en succé och vi höjde omsättningen med 50 procent första året jämfört med Edeby.

Våra stackars barn, som då var 11 och 13, fick stå ut med att vi lade alla våra pengar på trädgården och huset vi bodde i fick vänta. Hela familjen delade på ett ganska dåligt badrum, och det kan ju vara lite besvärligt med ungdomar i den åldern.

Vår tomt är på cirka en hektar och vårt mål var, och är fortfarande, att utnyttja alla hörnor, vinklar och vrår och fylla dem med både snygga och praktiska miljöer. Den nuvarande parkeringen mot vägen var fortfarande 2005, tror jag, ett träsk som vi efterhand fyllde på med fyllningsmassor. Många ytor var "skräphörn" under flera år, men runt 2006 hade vi byggt dammar, eller planterat, på alla tomma ytor – och många, men inte alla, hittade till vår visningsträdgård och tog sig tid att sitta och njuta en stund.

Så småningom blev parkeringen mot stora vägen klar för användning, även om det var trögt i början att få folk att ställa sig där. Det kunde vara fullständigt knökfullt på gamla parkeringen utmed odlingshuset – medan det var helt tomt mot vägen. Att hjälpa kunderna att hitta rätt, både där och på andra ställen inne i trädgården, är ett ständigt pågående projekt. Bra skyltning är en svår konst har vi erfarit under åren.

Vi har numera stenlagt de flesta av våra gångar, vilket underlättar väldigt mycket. Att dra en växtvagn i blött grus är inte roligt, men däremot väldigt tidsödande. Vår arkad, utmed odlingshusets sida mot trädgården, har underlättat sommartid då man gärna vill ha mycket utrymme under tak. Att det vintertid innebär mycket snöskottning – det brutna taket har hittills denna vinter inneburit sju (!) skottningar – är smällar man får ta.

Vatten och el har vi ju förstås och har haft från början. Tyvärr ligger tomten så lågt att vi fortfarande inte har kunnat lösa avloppsfrågan på ett bra sätt. En riktig kundtoalett, att ersätta vårt nuvarande utedass, står högst på vår nuvarande investeringslista. Det blev inte ens gjort när vi byggde vår nya butik och vårt växthus – varför kommer du att förstå när du läser om nybyggnationen lite längre ner.

Sist, men inte minst, måste jag berätta om vår sköna personal. Mary var med från Edebytiden, medan Karin anställdes när vi kom till Hammarby. Ett antal sommarjobbare, arbetsprövare och praktikanter har passerat förbi under åren. Annica Holgersson jobbade till exempel som florist under några år. Till säsongen 2009 sökte vi för första gången en trädgårdsmästare, och vårt val föll på den unge trädgårdsentusiasten Stefan Hålam, som har säsongsjobbat sedan dess. Han har nu kommit på en högre trädgårdsutbildning in på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, men han har lovat att komma tillbaka och sommarjobba några veckor. Till säsongen 2011 anställdes Pia Silins, en gammal bekant till oss, med bred erfarenhet från branschen. Hon har bland annat jobbat hos Rappne på Ulriksdal. De sista åren har vi anställt speciell kassapersonal, och låtit våra trädgårdsmästare hjälpa kunderna ute i trädgården. Under en säsong har vi totalt ungefär 15 på lönelistan och vissa dagar på försommaren är vi tio som jobbar samtidigt. Oftast på plats i handelsträdgården, men vi gör fler och fler utejobb hemma hos kund.

NYBYGGET VINTERN 2010/2011 

Vi hade länge planerat för ett nytt växthus och en tillhörande butik. Plast på bågväxthus bör bytas efter cirka åtta år och den tiden började närma sig.
Vintern 2009/2010 var ju både kall och snörik. Har man inte värmen på i växthus, vilket blir kostsamt, måste man ta bort snön om det blir för mycket. Bågväxthus är extra känsliga då lutningen är dålig och snön inte åker av av sig själv. Jag höll på att skotta när det hände. Några bågar gav vika och delar av huset blev mos. Det gick på ett par sekunder. När snön så småningom började smälta kunde vi hjälpligt hissa upp bågarna lite – nu starkt deformerade. Den provisoriska lagningen fungerade under säsongen men det fick oss att ta det snabba beslutet att det var dags att bygga nytt!

Under sommaren ritade, och finslipade, vi på hur det skulle se ut. Vi fick okej från banken och lyckades även få lite nytta av EU, i form av ett investeringsbidrag. Detta krävde ju förstås en budget, och en massa anbudstagande, vilket var ganska krångligt och som vanligt hade vi bråttom. Självklart behövdes även ett bygglov, vilket inte medförde några problem. Det enda vi var tvungna att stryka var den inritade toaletten. Vi hade ju inget godkänt avlopp ...

Det enda som var riktigt klart när vi började med grundläggningen var platsen och storleken. Vi stängde butiken efter allhelgonahelgen – och hoppades på hyggligt väder i november. Vi hade ganska mycket utejobb under oktober och redan då kom det en del snö, men den skulle väl smälta bort? Eftersom vi skulle gjuta en platta av betong var vi tvungna att grusa och jämna av ytan, dessutom skulle vi ju ha golvvärme så det skulle, förutom all armering, även läggas ut isolering och slang. Till att börja med tänkte vi gjuta alla 600 kvadratmetrarna på en gång, men vi kom, som tur var, på bättre tankar.

Till en början inriktade vi oss på växthusdelen. När gruset väl var på plats satte vi i gång att lägga ut isolering. Det var bara det att vintern plötsligt bestämde sig för att sätta fart. Det snöade något kopiöst. Det enda snälla med snön var att den var kall, torr och lätt – så vi kunde blåsa bort den med lövblås. Detta fick vi göra dag efter dag ... Vi täckte den utlagda isoleringen med presenningar, och blåste och blåste. Somliga dagar var lite snällare så att vi hann få ut lite mer isolering. Och till slut, i mitten av december, var vi klara! Rörmokare Freiman var snäll och kom som ett skott och la ut värmeslingorna, och sedan var det dags att beställa betong. Jaha. Vi hade förstås fått frågor om hur vi kunde göra något så dumt som att gjuta på vintern men vi hade ju inget val. På sommaren finns ingen tid. Nu gjorde vi ett litet misstag. Dumsnål som man är tog vi hjälp av våra duktiga grannar – de var verkligen duktiga, men att gjuta ett så stort golv kräver riktiga proffs. Vi hade tur och fick betong snabbt – många som hade förbeställt hade förmodligen blivit tvungna att avboka på grund av det bångstyriga vädret – och vi fick till ett golv. Inte världens finaste kunde vi senare konstatera, men det funkar. Sedan snöade det oavbrutet fram till trettonhelgen. Efter helgen skulle Magnus från Grönsta, som vi hade beställt huset från, komma och sätta upp det. Under julen hade vi inte skottat alls, så det blev lastmaskin och endast hjälpligt skottat runt kanterna. Sedan blev faktiskt vädret snällare, om man bortser från kylan ...

Att sätta upp ett växthus går ganska fort. Men för att krångla till det ytterligare så skulle vi förstås ha en mur runt kanten. När stommen var klar satte vi igång. Jag och min gode vän Paul Walden murade i kylan, i och för sig under tak, och var klara någon gång i slutet av januari så att växthusdelen kunde göras klar i februari. Den tionde februari, innan glasen till väggarna kom på plats kom det förstås ett jättesnöoväder av klass två – och hela huset blev insnöat igen. Men efter det kom det inte en enda nederbördsdroppe förrän hela bygget, inklusive butiken, var klart.

Butiken ja, parallellt med bygget pågick ju planeringen för denna. De slutliga ritningarna var faktiskt inte helt klara förrän strax före byggstart. Där grunden skulle anläggas hade vi inte hunnit göra någonting annat än att lägga ut isolering, lite slarvigt, så att marken inte skulle frysa. Vi blev därför tvungna att handskotta hela ytan. Och mitt i allt detta kom ett sista stort snöfall ...

Nå, efter det gick allt väldigt bra. När snön väl var borta kunde vi snabbt få ut isolering, armering och golvvärme. Några plintar skulle gjutas, och vi gjorde en liten utbyggnad som inte var planerad från början och fick då lite problem med en frusen backe, men det löste sig. Visa av den första gjutningen anlitade vi den här gången proffs – och den extrautgiften var verkligen värd sitt pris. Jämför gärna golven i butik och växthus och le lite. Efter den extrema kylan under februari steg temperaturen till noll och en strålande vacker fredag i slutet på februari göts plattan. På tisdagen därefter kom huset i block från Beijer. Vår käre granne Lasse Candert, Bohammaren himself, fick äran att bygga. Som sagt, under den byggtiden var vädret snällt och det mesta gick enligt plan. Vi, Helena och Gösta, hjälpte delvis till men så års är ju förberedelserna inför säsongen i full gång så det mesta sköttes av Lasse, Arne och Sven.

Vid den här tidpunkten hade vi i princip jobbat oavbrutet sedan våren innan. Och när vi pratar jobba så är det jobb sju dagar i veckan. Visst var vi lediga på helgerna under vintern (när det inte snöade) och under julen, men redan under påsken – när vi öppnade för säsongen – längtade vi så smått efter hösten ...

2011–2020, REFLEKTION ÖVER VÅR TID PÅ VÄDDÖ 

Jaha, nu sitter man i november 2020 och ska försöka komma ihåg och sammanfatta de senaste tio åren. Det är kul att läsa vad man skrev för några år sedan. Samtidigt nödvändigt för att veta var man ska börja. Det har gått några år sedan starten, då våra barn var små – så lång tid att ett av dessa, Alice, nu har en egen flicka, lilla Sally. Vi, Gösta och Helena, har under tiden på Väddö gått från mellangenerationen till den äldre – vilket vi är fullt medvetna om, även om vi avser köra på ett tag till. Förhoppningsvis med lite normalare arbetstider än vad vi tidvis har haft. Som tidigare nämnts är våra arbetsveckor under säsongerna av sjudagarskaraktär och dagarna är långa. Det lärde vi oss av Wilhelmssons – är det ljust kan man jobba! Samtidigt har vi normalt lyxen att sällan behöva ställa väckarklockan på tider när det är mörkt ute, även om det kan hända under senhösten. Att följa ljuset förhöjer verkligen orken. När detta skrivs är vi mitt uppe i den andra vågen av corona – en pandemi som varit förfärlig hittills, men en gåva för vår bransch. 2020 verkar sluta som vårt ekonomiskt sett överlägset bästa år hittills. I texten som följer har jag försökt att redogöra för de senaste åren så gott det går – och kanske kan jag, eller någon annan följa upp med årskrönikor lite oftare, att blogga varje dag har vi gett upp för länge sedan.

2011

2011 var det första året efter den hårda vintern 2010/2011, och det var ju fantastiskt med det nya växthuset och den nya butiken. Vi började med att inreda ett kontor, och sedan ett till ovanför butiken, vilket innebar att vi kunde tömma bostaden på bokföring och andra papper, vilket var mycket skönt. Att inreda en butik och nya lokaler är inte gjort i brådrasket, och pengarna var i princip slut efter bygget, så det var långt från perfekt vid detta tillfälle. Samma år ombildade vi bolaget till ett aktiebolag, vilket inte heller var det enklaste – men det gick det också. Den kommande vintern var vi väldigt lata, och efter semester i Florida med barnen tog Helena och jag en månad på oss att ställa tillbaka till svensk tid efter idogt nattligt tv-tittande, något vi annars aldrig ägnat oss åt.

2012

Under både 2011 och 2012 la vi en massa sten runt våra byggnader för att underlätta interna transporter. Stenläggning är bra även om det tar tid. Gör man fel kan man ångra sig. När jag tittar på siffrorna var det en bra försäljningssommar, vilket ofta innebär lite halvdant väder. Älmstanatta tog paus och istället försökte man med flera temadagar, varav Kulturdagen var hos oss i september. Ett tag såg det ut som den skulle regna bort totalt – det var översvämningar lite här och var i trädgården, något som vi varken sett förr eller senare – men det kom folk, massor av folk. Vi anordnade samma sak även året efter, men la sedan ner då vi tyckte att vi fick dåligt stöd utifrån. Arrangemanget var ju ideellt och överskottet, från bland annat ett konstlotteri, gick till Väddöbygden.

Vi var fortfarande långt ifrån klara med inredningen i alla byggnader, men vi började i alla fall smida planer för vår servering. Vi fick också vår första bröllopsbokning någon gång runt årsskiftet.

2013

Grannens dotter har träffat en engelsman och de vill gifta sig i våra lokaler. Detta föranleder en utbyggnad, kök och toaletter, av det relativt nya växthuset. Under hela året präglas verksamheten av detta. Vi får i vanlig ordning snabbt ett bygglov och uppför under brinnande säsong den byggnad som vetter ut mot stora vägen, som numera inhyser kök och toalett. Köket blir inte riktigt klart, men en stor bröllopsfest, med bland andra 60 inresta britter, blir det. Fullt party till klockan fyra på morgonen – och vår era med fester och bröllop börjar.

2014

Början av 10-talet präglas av kalla vintrar och sega vårar. 2014 är ett undantag och försäljningen tar fart direkt i mars, vilket är skönt då ekonomin fortfarande är ansträngd efter alla byggen. Senvåren blev sedermera ganska kylig. Efter att ha utrustat det nya köket öppnar vi kaféet, i liten skala, i egen regi. Det blir mycket uppskattat och vi lär oss mycket. 2014 är också första året som vi har regelbundet har bröllopsfester här – och det blir några stycken under året. Roligt, men mycket pressande, och viktigt att göra rätt. Vi får idel goda recensioner, så det funkar tydligen. I samband med detta får vi också bättre ordning i, och runt, ladan.

2015

Vi inser att vi inte kan driva kaféet själva och får nu hjälp av Anders och Leo som sköter det på dagarna, medan vi tar hand om bröllopen. Kaféet är inte lönsamt i sig men lyfter hela verksamheten till en ny nivå. Vi serverar soppa, paj och wraps – och killarna prövar lite olika rätter att servera, på den nivå vi klarar av. Men vi vill utveckla maten ytterligare.

2015/2016 sker ett generationsskifte bland trädgårdspersonalen. Pia, som har jobbat några år, Jossan, Ida och Mian, som har jobbat i ett år, slutar allihop före, eller under säsongen, medan Jenny och David tillträder. Samtidigt försöker Helena, som under något år fokuserat på köket, att återgå till trädgården. Mary, vår gamla trotjänare, gör sitt sista år i lugn och lagom takt – även om hon hoppar in lite även 2016. Chrille dyker upp så smått och börjar, vad det lider, jobba heltid i butik och i kassan.

2016

Vi börjar även detta år att berätta om kaféet, eller restaurangen som det nu mer och mer blir. Anders och Leo flaggar för minskat engagemang, så vi söker en kock och hittar då Janne som blir boss i köket. Han går in med hull och hår, sliter dagarna i ända, och utökar snart vår meny.

Vår kollega Ingemar på Strödja går hastigt bort mitt i vårrusningen. Hans livsverk läggs ned strax därefter, och därmed är vi ganska ensamma i vår bransch i Roslagen. Under den tid vi har varit verksamma har Wilson och Åbergs i Norrtälje, Wiksholms, och då Strödja runt Söderby-Karl, samt Björnö utanför Norrtälje lagt ned av olika skäl. Kvar finns Wallby i Finsta, mellan Rimbo och Norrtälje. Furusunds handelsträdgård, och ytterligare ett par mindre ställen som mest säljer sommarplantor, finns här och där. Vare sig när något av dessa ställen la ned – eller för den delen när Blomsterlandet slog upp sina portar i Norrtälje – märkte vi någon förändring i vår omsättning. När Strödja försvann fick vi dock erfara vilka varor de sålde som vi inte hade hos oss. Vi fick många frågor om diverse begonior som tydligen hade varit en storsäljare där, men som vi aldrig haft i vårt sortiment. Självklart finns det fördelar att vara ensam herre på täppan, men konkurrens stimulerar och medför att man är fler som drar till sig kunder från andra orter – samtidigt som fler lär sig vad begreppet handelsträdgård innebär. Fortsättningsvis får vi klara detta själva – och hittills verkar det gå bra.

Vi drabbas av stöld, några ”specialister” stjäl alla våra pallkragar. Två gånger hälsar de på – andra gången lyckas polisen ta dem efter Helenas tips – men när de burat in tjuvarna och ska hämta godset har tjuvarnas kollegor redan fört bort det, och en skamsen polis, som tidigare glatt meddelat oss om gripandet, får berätta för oss att kragarna är borta.

Ladan används, förutom som välkomstplats för fester, tidvis också till diverse konstutställningar. I och med att det fikas runtomkring ladan hittar allt fler till den delen av trädgården – "visningsträdgården" som faktiskt var den vi anlade först av allt. Den har vi jobbat mycket med och den kräver sin skötsel, men är samtidigt ganska uppvuxen och självgående vid den här tidpunkten.
I flyktingkrisens Sverige tar vi hand om två nyanlända – en fyrtioårig Zackaria från Syrien som jobbar hos, lär sig svenska, och bor ett tag i vår källare tills han slutligen får hit sin familj. Han bor nu, 2020, fortfarande kvar i Älmsta och har många vänner här. Sajad, en betydligt yngre herre, endast 14–15 på pappret och ensamkommande praktiserar här. Han kan redan svenska, och är så framåt och duktig att omgående får jobb istället. Även Sajad bor i vår inredda källare under en ganska lång period. Sajad bor nu, 2020, med sin fru (!) i Norrtälje och utbildar sig till snickare, men kommer antagligen att gå längre än så.

2017

Under de här åren görs inga stora förändringar i trädgården, utan vi förfinar både den och butiken i lagom takt. När man gör en stor förändring tar det några år att växa in i den, och runt 2017 har vi nog fått till det ganska bra. Vi får mycket beröm för hur fint det är och det stärker varje gång.

I köket händer en hel del. Någon från tillsynsmyndigheten för starka drycker frågar om vi anordnar fester här med alkoholservering. Vi svarar att vi bara hyr ut lokalen, men det fungerar inte så vi blir tvungna att söka rättigheter, vilket går smidigt. Förutom alkoholserveringen gör också vår supersuccé Tarte flambée sitt inträde. Vi inspireras av en lunch på Åkersberga växtförsäljning, som sägs ha monopol på denna, men vi gör en egen variant med glutenfritt mjöl och bovete. En succé som bara växer. Janne jobbar på, men fram på höstkanten slutar han för säsongen. Men Micke är kvar, och med honom skapar vi ett julbord. Ingen jättesuccé då vi var sent ute, men de som kom var nöjda. Av olika anledningar har det har inte blivit fler julbord här fram till 2020 (men vi siktar på 2021 ...).

2018

2018 minns väl alla som den varmaste sommaren i mannaminne, i alla fall i våra trakter. Vädret påverkar ju vår försäljning väldigt mycket men det brukar jämna ut sig. Så icke 2018, som var alldeles för torr och varm för en bra försäljning. Trädgårdspersonalen fick vattna mest hela tiden. Inte ens en dålig sommar brukar dock bli katastrofal, men vi siktar alltid på ökad omsättning och så blev det inte 2018. I slutet av säsongen asfalterade vi vår varumottagning och med den, och all stenläggning som gjorts under åren, har vi nu knutit ihop alla delar så att det är lätt att ta sig fram med alla våra växtvagnar. Vi har nu också fått upp två av våra visningsväxthus från Wexthuset som vi är återförsäljare av. Ett par tillkommer året efter.

Köket hjälper oss bra i värmen. Där rullar det på bättre och bättre och folk njuter i solen av tarte flambé, rökt lax, ett glas vin eller fika. Tyvärr har kocken Janne fått återfall i sin cancersjukdom och är borta mycket. Detta slutar inte väl, Janne blir bara sämre och avlider mycket tragiskt under vintern. Han blev inte ens 50 år gammal och han saknas av alla på Kröns. Janne var en superpositiv kille som styrde och ställde i köket.

2019

Knappt hann vi anställa vår nya medarbetare Nina till köket innan vi fick Jannes dödsbesked. Nina, som skulle vara restaurangchef, fick axla rollen som kock, vilket hon signalerade inte var hennes grej i längden. Hon blev inte långvarig och efter Jannes bortgång har vi haft svårt med personalfrågan i köket. Konstigt nog har det funkat ändå, men det är trassligt att driva restaurang ...

Året börjar annars med Alfrida, strömavbrott i halva Roslagen i flera veckor och massor med nedfallen skog. 2019 borde ha varit ett bra år, men våra kostnader skenade lite så trots ökad försäljning var det inte riktigt bra. Vi har kostat på oss att anställa vår första rena kontorspersonal, Tina, och det påverkar förstås – även om vi vet att hon kommer att löna sig i längden. Vi är, med oss två, fyra åretruntare – men vi märker att behovet ökar. Säsongerna går i varandra och nästa börjar innan föregående är slut. Målmedvetet satsar vi vidare, det måste väl släppa någon gång?

Mycket utejobb har vi. Trädbeskärning, plantering och skötsel hos privatkunder – men även plantering åt entreprenadföretag runt skolor och flerfamiljshus. Ofta med tillkommande justering av felaktiga planritningar och ofta med kort varsel, men vi har lärt oss att ta betalt. Problemet är att vi bara hinner med sådant under lågsäsong – och den säsongen blir ju kortare för varje år ...

2020, CORONANS (FÖRSTA?) ÅR

Jag tror att jag fångat det mesta av 10-talet ovan och ska nu gå in på, i skrivande stund, aktuellt år. Det är slutet av november och fortfarande lite kvar av året, men det mesta går att sammanfatta nu.

Till de som har drabbats av pandemin hör inte vår bransch, och inte heller Kröns Trädgård. Vi har haft den största försäljningsökningen någonsin – hela året. I början på mars blir Gösta och Helena morföräldrar, en vecka senare kommer stora larmet och vi funderar kort på om vi ska bromsa litet på inköpen. Vi får uppgifter om att folk stänger in sig hemma, men hinner inte bli oroliga, för redan dagen efter larmet drar försäljningen igång. Vädret är okej, ingen snö på hela vintern och finfint vårväder, men det är tydligt att det är något mer. Folk dräller in. Vi påskyndar våra beställningar, anställer kassapersonal och ger järnet. Köket får en liten svacka på vårkanten, men det är bara tur för den tänkta personalen där är hemma – med misstänt covid-19. Försäljningen hämtar sig även där till slut, eftersom vi har så gott om plats att sitta ute – och trots att alla fester och evenemang är inställda och en fortsatt osäker personalsituation, blir även kökets resultat det bästa någonsin. Ovanpå detta kan vi åtnjuta fullständig sjuklöneersättning, och under några månader, en sänkt arbetsgivaravgift som gör att vi har ett resultat som vi aldrig tidigare ens varit i närheten av, efter 25 års slit. Men slita fick vi göra i år också. Det blev inte många lediga dagar inte, men till 2021 har vi lovat oss själva att göra luckor i schemat som håller.

2020 har vi runt 35 personer på lönelistan; sju som chefer, administration och lite annat, åtta medarbetare i trädgård och grönt, sex i butik och 14 i köket. Av dessa jobbar förstås de flesta deltid, eller gör kortare inhopp, men 12 personer jobbar hela, eller nästan hela, året (kökspersonal ej medräknad).

Nu är det tydligt att butikspersonalen inte bara står i kassan, de har ett stort ansvar för en viktig del av vårt utbud och inför säsongen 2021 siktar vi på att anställa ren kassapersonal. Vi har hållit butiken i ordning hela hösten, och siktar på att ha öppet ända fram till jul, för att sedan gå i mycket kort ide, endast några veckor, innan nästa säsong knackar på dörren.

2020 hade vi som plan att ha en värd att ställa frågor till, men coronavåren gjorde utekassa av värdplatsen. Vi öppnade en ny ingång för att få ett säkert flöde. Vi har det nog så i fortsättningen också, med eller utan pandemier.